Back | Home | Old Friendly Noise Label site

(13.) Omslag: Fanny Valentin

Detta nummers omslag är tecknat av Fanny Valentin, 23 år från Stockholm. Fanny jobbar för närvarande på Lava i Kulturhuset och har tidigare studerat på Grafikskolan.

Hur bestämde du hur omslaget skulle se ut? Har du försökt att tolka Friendly Noise och anpassa bilden efter något tema eller är den gjord helt efter dina egna preferenser?

Jag försökte att inte planera bilden alls. När jag planerar och funderar över saker jag ska skapa blandar jag alltför ofta in tanken på andra människor i det hela och då blir det aldrig riktigt bra. Jag ritade den här liggandes i sängen, mitt i natten, efter en stunds meditation. Det är då jag brukar hitta färdiga bilder i huvudet, som jag sedan försöker rita av. Här fick jag en bild av en grupp som tittar/lyssnar tillsammans och det kändes som att det gick hand i hand med Friendly Noise, så jag satte det på papper.

Knivarna kom dock i efterhand. Sånt jag kan lägga till när något blir för snällt. Jag gillar kontrasten mellan snällt och elakt. Man ska gärna inte kunna avgöra på vilken sida bilden landar.

Bilden innehåller många detaljer som ofta återkommer i dina bilder; Musse Pigg, mänskliga djur, knivar. Kan du säga varför du ofta återkommer till dessa saker? Vad de betyder eller vad som tilltalar dig med dem? Byter du återkommande motiv när du tröttnar på dem eller är det samma som hänger med?

Jag tecknar nog bara saker som får mig att le. Det kan vara så enkelt som att rita ett leende på vad som helst; ett hus, en fot, en katt. Musse Pigg och djur är typiska saker som får mig att le. Det är nog det oskyldiga och naiva som jag dras till. Jag gillar att inbilla mig djup och komplexa känslor i ögonen på naiva och till synes harmlösa varelser.

Jag har alltid gillat djur och Disney men det är först på senare tid som jag vågat erkänna det för mig själv och börjat struntat i om det anses vara tjatigt eller ”gjort”.

Än så länge är sorg/ångest det enda temat jag använt och tröttnat på. Musse Pigg börjar väl kännas lite som min paradrätt, men varför släppa taget om något som (i mina ögon) aldrig slår fel? Jag tecknar ju först och främst för min egen skull. Utomståendes intresse är bara en fantastisk bonus.

När du sätter dig ner för att teckna, till hur stor del vet du hur du vill att resultatet ska se ut och till hur stor del växer idén fram under tiden? Fungerar det likadant med konceptet eller historien du vill berätta med bilden, brukar du veta vad du vill berätta. om det är något särskilt alls, eller är det mer sånt som framträder i efterhand?

Mitt vinnande koncept är att inte tänka eller planera alls. Då kommer oftast de allra bästa bilderna. Därför tvingar jag aldrig mig själv att rita. Det känns bara tråkigt och resultatet känns sällan som ”jag”. Om jag istället till exempel mediterar eller vilar så känns det som att min hjärna har tid och ro att uppmärksamma bilderna som bara verkar ligga och vänta på att bli hittade. Då får jag en bild eller idé om något som jag ganska direkt försöker sätta på papper. Först i efterhand kan jag tolka ansiktsuttryck, relationer och känslor i bilden. Det är sällan något jag tänker på innan eller medans jag tecknar.

Kan du säga vad som driver dig till att teckna? Är det för att det är roligt, är det ett sätt att bearbeta intryck, fantasier man kan trösta sig med, eller nåt annat? Jag brukar känna mig lugn av att få teckna. Många av dina bilder har en positiv och lite naiv känsla så jag kan tänka mig att de kan ha en sån påverkan på både åskådare och konstnär.

För mig är att teckna som att sätta fingret på delar av mig själv som inte går att förklara med ord eller ses med blotta ögat. Det är väl någon slags självdefineringsprocess antar jag.

Det är också ett skönt sätt att fokusera. Det känns mer ”rent”, och i längden mer givande, än att titta på tv, sitta vid datorn, spela tv-spel, etc.

Men ibland är det av rent praktiska skäl, till exempel kan jag rita glada figurer åt mig själv när jag är på dåligt humör. En leende blyertskatt kan bli min vän i några minuter och helt vända mitt humör.

Vad har du för projekt på gång i framtiden?

Jag går ganska snabbt igenom mina idéer och visioner. Något som är extremt intressant en vecka kan vara otroligt tråkande veckan efter. Jag är lite dålig på att genomföra faktiska projekt. Det mesta föds, utspelas och dör innanför dom trygga väggarna av mitt huvud.

Men just nu känner jag mig väldigt sugen på att testa nya material och jobba mer tredimensionellt. Jag drömmer om att jobba med trä, lera och textil. Föreställer mig att jag i framtiden ska kunna bygga en hel liten värld av mina egna kreationer. Där jag kan gå runt i min fantasi, fast utanför hjärnan.

Vad som sker i verkligheten känns mindre viktigt.

För fler av Fannys verk, se hennes blogg.

Henrik Söderström