Cover FZN7

(00.) Intro: From Elsewhere

Friendly Noise poster

1/2 This FZN issue comes in the form of a collection of songs. From Elsewhere is the fourth Friendly Noise compilation, following the

acclaimed Friendly people making noise (2003), Are you scared to get happy? (2006) and Splendid isolation (2008). This time we

wanted to include only brand new names or reincarnations, and none that previously had contributed to the earlier compilations. So - even though we still really love them - no Testbild!, Most Valuable Players, Action Biker, The Dreamers, Radio Dept. et cetera…

But, of course, no rule without exception; when we heard the new songs of - the original Friendly Noise group – Differnet, recorded this Summer, we just had to include them too. It's worth mentioning again and again that we feel very humble and blessed when we think of so many talented people around us during all of Friendly Noise's history. You know who you are! Musically our aim still is to present ”diverse sounds from pure pop to pure art and most points in between”, and we still hope that Friendly Noise is located Elsewhere

2/2 on the map. Still getting there, hoping you'd like to join us getting... half-lost. We believe 2010 to be the most interesting year in music for ages so see From Elsewhere as another manifestation of that.

'Til then: come and celebrate the release of From Elsewhere this Saturday – August 21 – when we guest the very fine Mother club at KulturhusTaket in Stockholm as DJ:s and exhibitors. There will also be live music by the Friendly Noise favourites Death And Vanilla, Position Normal and Luva. This is such a perfect night, this Summer night…

Stefan Zachrisson

01. Patience Worth “Memory comes taunting”

Patience Worth

1/1 That summer feeling.

Patience Worth is Jenny Westerlund.

02. Musette “Coucou”

Musette

1/1 A tutti frutti ninja song!

Musette is Joel Danell.

03. The Ocean Tango “Stills”

The Ocean Tango

1/1 One aspect of this collaboration that I would be particularly excited about is the opportunity to mix our voices. For this, I'd certainly be very keen to hop to Malmö and face the mike with Katja and yourself. And you'd be more than welcome to visit us in London. I'm rabbiting on, I'm afraid. But I do hope this will make some sense to you. It makes a lot of sense to me, that's for sure!

Take care,
Louis

 
***
Part of letter from Louis Philippe to Petter Herbertsson of Testbild! suggesting the collaboration that eventually turned into The Ocean Tango. “Stills” is from their album out later in 2010.

04. Komvux “Rain&Hail&Thunder”

Rain&Hail&Thunder

1/1 Some things split you in two -
the rumbling storm inside of you

But while the lawn is colourful,
and dawn would be beautiful

Yet this side of weather's cursed -
rain and hail and thunder first

Some things split you in two,
killing killing killing you

Jonas Fust is Komvux

05. Differnet “The Box”

Differnet

1/1 "The box" is a raw live outtake of a song from the forthcoming Differnet album "Little brittle".

06. Enheten för Musik och Melodi “Dödlig zenit”

Enheten för Musik och Melodi

1/1 "Dödlig zenit". String arrangement and synthesizer, unbearable heat, blinding sunlight.

Song from "Musik för astral miljö", the still not released album from Enheten för musik och melodi.

07. Gömstellet “The Us In Cumulus”

Gömstellet

1/1 The music of Gömstellet often wells from a lengthy digital production and discussions about aesthetics of both music and sound, hauntology, pop cultural psychoses, electroacoustics and the collective memory of society. The music usually has an ambition to transform itself into a format common to popular music, but with the intention of reaching the interior of the listener with instruments beyond chords, lyrics and melodies.

Gömstellet consists of artist Daniel Wiklund and composer and musician Tommy Dufva, who've made music together since 2008. The duo is currently working on a debut album.

08. Death and Vanilla “From Elsewhere”

Death And Vanilla

1/1 Crackling recordings of old seances, inexplicably exploding tea cups... The supernatural is an important factor for Death And Vanilla as aesthetic source material and methodological starting-point. The Malmö-based duo loves library music, electronic pioneers and the golden age of analog synths, and they play their music on instruments and amps from the Fifties, Sixties and Seventies, not only in order to recreate the sound and the atmosphere they love, but also to channel the ghostlike qualities in old spring reverbs and loose contacts. A kind of analog glitch, you might label their prac­tice. “From Elsewhere” is typical of the contradictory impulses in the name of the band. The sweetest melody is delivered by a female voice which seems conjured up from the other side, or at least the Seventies...

09. Sail A Whale “Love(The-Dream)King”

10. Liminals “Yonaguni”

Liminals

1/1 Summer of love (2010 remix).

Liminals is Tomas Bodén and Anna-Karin Brus.

11. The Magic State “1 is 3­”

Patience Worth

1/1 An audiovisual ongoing project, from Nadine Byrne, where every concert is a screening and every screening is a concert, The Magic State is sound and moving images, suspension of time, transcendence, mysticism, rituals and poetry. A magical state of mind and a physical sovereign place.

GOOD TIME IS REAL TIME AND WHEN YOU SEE YOU'LL KNOW AND WHEN YOU KNOW YOU'LL SE THAT ALL IS ONE AND ONE IS THREE.

(12.) Listen to/download all

(13.) Omslag: Fanny Valentin

Fanny Valentin

1/3 Detta nummers omslag är tecknat av Fanny Valentin, 23 år från Stockholm. Fanny jobbar för närvarande på Lava i Kulturhuset och har tidigare studerat på Grafikskolan.

Hur bestämde du hur omslaget skulle se ut? Har du försökt att tolka Friendly Noise och anpassa bilden efter något tema eller är den gjord helt efter dina egna preferenser?

Jag försökte att inte planera bilden alls. När jag planerar och funderar över saker jag ska skapa blandar jag alltför ofta in tanken på andra människor i det hela och då blir det aldrig riktigt bra. Jag ritade den här liggandes i sängen, mitt i natten, efter en stunds meditation. Det är då jag brukar hitta färdiga bilder i huvudet, som jag sedan försöker rita av. Här fick jag en bild av en grupp som

2/3 tittar/lyssnar tillsammans och det kändes som att det gick hand i hand med Friendly Noise, så jag satte det på papper.

Knivarna kom dock i efterhand. Sånt jag kan lägga till när något blir för snällt. Jag gillar kontrasten mellan snällt och elakt. Man ska gärna inte kunna avgöra på vilken sida bilden landar.

Bilden innehåller många detaljer som ofta återkommer i dina bilder; Musse Pigg, mänskliga djur, knivar. Kan du säga varför du ofta återkommer till dessa saker? Vad de betyder eller vad som tilltalar dig med dem? Byter du återkommande motiv när du tröttnar på dem eller är det samma som hänger med?

Jag tecknar nog bara saker som får mig att le. Det kan vara så enkelt som att rita ett leende på vad som

helst; ett hus, en fot, en katt. Musse Pigg och djur är typiska saker som får mig att le. Det är nog det oskyldiga och naiva som jag dras till. Jag gillar att inbilla mig djup och komplexa känslor i ögonen på naiva och till synes harmlösa varelser.

Jag har alltid gillat djur och Disney men det är först på senare tid som jag vågat erkänna det för mig själv och börjat struntat i om det anses vara tjatigt eller ”gjort”.

Än så länge är sorg/ångest det enda temat jag använt och tröttnat på. Musse Pigg börjar väl kännas lite som min paradrätt, men varför släppa taget om något som (i mina ögon) aldrig slår fel? Jag tecknar ju först och främst för min egen skull. Utomståendes intresse är bara en fantastisk bonus.

När du sätter dig ner för att teckna, till hur stor del vet du hur du vill att resultatet ska se ut och till hur stor del växer idén fram under tiden? Fungerar det likadant med konceptet eller historien du vill berätta med bilden, brukar du veta vad du vill berätta. om det är något särskilt alls, eller är det mer sånt som framträder i efterhand?

Mitt vinnande koncept är att inte tänka eller planera alls. Då kommer oftast de allra bästa bilderna. Därför tvingar jag aldrig mig själv att rita. Det känns bara tråkigt och resultatet känns sällan som ”jag”. Om jag istället till exempel mediterar eller vilar så känns det som att min hjärna har tid och ro att uppmärksamma bilderna som bara verkar ligga och vänta på att bli hittade. Då får jag en bild eller idé om något som jag ganska direkt

3/3 försöker sätta på papper. Först i efterhand kan jag tolka ansiktsuttryck, relationer och känslor i bilden. Det är sällan något jag tänker på innan eller medans jag tecknar.

Kan du säga vad som driver dig till att teckna? Är det för att det är roligt, är det ett sätt att bearbeta intryck, fantasier man kan trösta sig med, eller nåt annat? Jag brukar känna mig lugn av att få teckna. Många av dina bilder har en positiv och lite naiv känsla så jag kan tänka mig att de kan ha en sån påverkan på både åskådare och konstnär.

För mig är att teckna som att sätta fingret på delar av mig själv som inte går att förklara med ord eller ses med blotta ögat. Det är väl någon slags självdefineringsprocess antar jag.

Det är också ett skönt sätt att fokusera. Det känns mer ”rent”, och i längden mer givande, än att titta på tv, sitta vid datorn, spela tv-spel, etc.

Men ibland är det av rent praktiska skäl, till exempel kan jag rita glada figurer åt mig själv när jag är på dåligt humör. En leende blyertskatt kan bli min vän i några minuter och helt vända mitt humör.

Vad har du för projekt på gång i framtiden?

Jag går ganska snabbt igenom mina idéer och visioner. Något som är extremt intressant en vecka kan vara otroligt tråkande veckan efter. Jag är lite dålig på att genomföra faktiska projekt. Det mesta föds, utspelas och dör innanför dom trygga väggarna av mitt huvud.

Men just nu känner jag mig väldigt sugen på att testa nya material och jobba mer tredimensionellt. Jag drömmer om att jobba med trä, lera och textil. Föreställer mig att jag i framtiden ska kunna bygga en hel liten värld av mina egna kreationer. Där jag kan gå runt i min fantasi, fast utanför hjärnan.

Vad som sker i verkligheten känns mindre viktigt.

För fler av Fannys verk, se hennes blogg.

Henrik Söderström