Back | Home | Old Friendly Noise Label site

05. Omslag: Plans & Design

Att det visuella alltid varit en viktig del av den hybrid-konstform som popmusiken innebär kanske är överflödigt att nämna. Men ändå, låt oss! Det görs för sällan. För när det visuella lyckas – när wow!-känslan infinner sig – är det nästan omöjligt att bortse från det som en inspirerande, intressant, integrererad komponent av själva musiken. Samtidigt är form­givare som arbetar med visualisering av musik, dessa iscen­sättare av ljud, ständigt underskattade. Det är form som tycks hamna mellan stolar; mellan “konst” och “reklam”, varken till­räckligt pretentiöst eller till­räckligt säljande. Jag menar dock att denna autonomi är en del av styrkan, en del av dess charm.

Omslaget till detta nummer är gjort av en gammal Friendly Noise-bekant: Plans & Design, aka Henrik Lundström. Vi ser det som Henriks comeback. Dock vet vi inte riktigt hur allvarligt han själv tar på det. Att Henrik inte jobbar heltid med formgivning utan istället jobbar med, helt andra nörd-saker, på Com Hem, och att han inte fått något uppdrag på tre år… now, that’s what we call slöseri.

Recap: precis som Sebastian Rozenberg de senaste åren har visualiserat och förhöjt en hel del av den bästa nya musiken genom rörliga bilder, gjorde Plans & Design detsamma under 2002-07 men med grafisk formgivning. Kolla Plans & Designs hemsida för smakprov av Henriks arbete, till bland andraDiffernet, Viktor Sjöberg, Sophie Rimheden, Nutida musik, Tobias Rydin, The Lightbulb Project, Kupei Musika och Flow Flux Clan. Skärmen gör inte riktigt trycksakerna rättvisa, men ändå.

Så vitt jag vet är omslaget till FZN #6 det första utåtriktade i formväg som du gör på nästan tre år. Hur kommer sig “tystnaden”?


Ja, det senaste publika jag gjorde var omslaget till Differnets Collapsing Universe som stod klart vintern 2006-07. Det var förvisso ett rejält projekt – det omfattade två olika cd-omslag, mp3-grafik, en tolv- och en sjutumssingel samt en grafisk profil. I slutändan blev det bara en cd som släpptes, men det var ändå en rejäl urladdning.

Jag skapade dessutom samtidigt omslaget till Tobias Rydins roman Osynligheten, men sedan dess har jag endast gjort några julkort. Det ligger inget stort beslut bakom min visuella tystnad, jag har helt enkelt inte blivit tillfrågad sedan dess och då jag aldrig letat efter uppdrag utan bara har tagit mig an de uppdrag som inkommit och varit tillräckligt intressanta så blev det inget nytt gjort.

Under de år som gått har jag återigen flyttat, denna gång till Stockholm där jag bor sedan 2008 och flytten och min nya tjänst som jag fick här nere har förstås tagit en del energi så formintresset har fått vila ett tag. På senaste tiden har det börjat klia i fingrarna igen, så vi får se om jag kanske ger mig ut på mitt livs första uppdragsjakt. Det vore absolut roligt med något nytt spännande uppdrag!

I vilka banor tänkte du när du gjorde kollaget som utgör FZN-omslaget?


Uppriktigt sagt så tänkte jag inte alls, jag ville bara göra ett kollage igen. Jag snubblade nämligen nyligen över den arkivlåda som innehåller Differnets gamla hemsida, eller rättare sagt de kollage som utgjorde den, och fylldes väl av någon sorts nostalgi. Ursprungligen inspirerades kollagen av allt möjligt från Kurt Schwitters till Raygun, men framförallt tyckte jag att det var kul att bara klippa ihop en massa grafiskt larv utan att ha några stora tankar bakom.

Mina andra alster brukar vara ganska konceptuella, så kollagen var ett sätt att avreagera sig och bara göra saker. Så även denna gång, det nya kollaget innehåller lite larv inklistrat i en grid och lite pappersporr. Inget mer. Min ursprungliga plan för omslaget var att arrangera ett slags stilleben där jag satt på golvet och lutade mig mot väggen i mitt vardagsrum med kollaget i min hand. Tyvärr lade jag ner alldeles för mycket tid på att göra de affischer och annan rekvisita som skulle vara i bakgrunden bakom mig på fotografiet, så själva kollaget blev något av ett hastverk.

När du tänker på din framgångsrika och aktiva period mellan 2002 och 2007, då du ofta beskrevs med ord som “antagligen den bäste och definitivt den mest sofistikerade omslagsformgivaren i Sverige”, vad tänker du då? Vad var bäst/roligast /intressantast/sämst för din del?


Det var en kul tid! Givetvis var det bra för egot att exempelvis se hur omslagsgrafiken omskrevs i majoriteten av alla recensioner av Differnets första album. Okej om skivan hade varit dålig, men det var ett fantastiskt album och därför var det förstås extra kul att se att många recensenter ändå ägnade en del av recensionerna åt omslaget. Roligast var nog att jag under den perioden, även om det började innan dess, lärde känna många duktiga kreatörer. Och inte bara lära känna några av mina forna idoler utan till och med få uppleva den märkliga känslan att av ens förebilder intresserar sig för vad man gör och vill höra ens åsikter och kritik. Det kändes stort.

Sämst var nog att jag inte passade på att utnyttja situationen bättre genom att ragga uppdrag! Nu i efterhand har jag faktiskt fått höra märkliga rykten om folk som varit intresserade av att anlita mig men som inte ens tog kontakt eftersom de visste att jag var så dyr. Det var ju lite synd, för dyr har jag aldrig varit.

Hur upplever du att klimatet är just nu vad gäller den typen av formgivning som du arbetat med, skiv/bok/tidningsomslag, grafiska profiler för hemsidor/skivbolag osv?


Det känns lite intressantare nu än för ett par år sedan, tack vare de senaste årens uppsving för specialutgåvor – under en period såg det ut som att det enda kvarlevande formatet för musikgrafik skulle vara små pluttiga jpg:s, vilket inte direkt inspirerade mig, men nu ser man fler och fler fina fysiska skivor igen vilket gläder omslagsfetischisten i mig.

Jag är i nuläget tyvärr inte så intresserad av nya medier, jag kan skapa ett grafiskt manér för sådana tillämpningar men inte mer än så och det är inget jag planerar att ändra på i den allra närmaste framtiden – jag har helt enkelt inte riktigt ork/tid att lära mig sådant nu, det känns effektivare att samarbeta med något sådant där kod-snille när så behövs. Det vore dock kul att någon gång börja leka lite med rörlig grafik, jag ska bara först lyckas bemästra den stillasittande grafiken.

När ska du säga upp dig på Com Hem och börja formge på heltid?


När någon kommer med ett riktigt bra erbjudande, haha! Jag tycker om mitt jobb som någon sorts bredbandssystemtekniker på Com Hem, jag får bra betalt för att nörda runt en massa och det känns som en rätt bra deal. Samtidigt kan jag inte förneka att det vore underbart att arbeta med form! När varsel rådde på företaget i vintras så började jag liksom alla andra att fundera på reservplaner och då dök förstås formtankarna upp igen. Jag började även åter att fundera på att läsa till arkitekt, mitt drömyrke av och till sedan femårsåldern, frågan är bara om jag skulle stå ut med studentekonomi i fem år. Jag vet inte om det är värt det.

Jag tror att enda vägen för mig vore att vara anställd på en byrå. Att frilansa på heltid och behöva jaga kunder är jag helt enkelt för bekväm för. Däremot frilansar jag gärna på deltid vid sidan av mitt vanliga nördjobb, jag leker en del med den tanken. Problemet med att hitta uppdrag kvarstår dock… jag ser helst att uppdragen hittar till mig.

Stefan Zachrisson