Back | Home | Old Friendly Noise Label site

08. Omslag: Viet Cuong Truong

För två år sedan ställde Viet Cuong Truong ut ett svart torn på Konstfacks vårutställning. På en skylt utanför stod det: ”Upplevelsen av installationen är endast avsedd för en besökare i taget. Barn måste ha sällskap av en vuxen.” Den ensamme besökaren fick treva in i tornet genom en korridor i totalt mörker, för att i det inre rummet översköljas av ljus i sakta skiftande färger från taket. Beroende på färg (lila, rött, blått, grönt, gult) uppenbarades tryck av bergstoppar på väggarna i det smala rummet. Ljuset från taket reflekterades i en brunnsliknande golvspegel och någonstans ifrån hördes dov loopad musik.

Det är en av mina största konstupplevelser. Och att titta på Viet Cuong Truongs omslag till detta nummer av Friendly Noise ger ungefär samma känslor, om än mindre fysiska. ”Svindel”, får jag ur mig, och det räcker kanske. Redemption, som tornet och hela magisterprojektet kallades, utgick från Richard Wagners tankar om ett ”Gesamtkunstwerk”, det perfekta allkonstverket som inrymmer allt: tragedi, ritualer, besvärjelser, alkemi, det andliga, det sublima; transcendens och frälsning. Det svarta tornet revs när vårutställningen var slut. Men tankarna lever fortfarande kvar, berättar Cuong idag.

Redemption handlade primärt om att utveckla min arbetsprocess – att våga ta vatten över huvudet, bränna broar för att tvingas göra mer än jag annars hade gjort trots eller tack vare att jag riskerar platt fall. I det avseendet är Redemption alltid aktuell vare sig det handlar om “det perfekta allkonstverket”, “det perfekta arbetet” eller “det perfekta livet”.

Viet Cuong Truongs familj kom som flyktingar från Vietnam 1979. Då var han ett år gammal. De bodde ett tag i Lokabrunns flykting­förläggning för att sedan flytta till Karlskoga. I slutet av 80-talet flyttade de till Helsing­borg. 2002 började han programmet för grafisk design och illustration på Konstfack, från vilket han alltså tog sin Magister­examen 2008. Sedan dess jobbar han som frilansande grafisk formgivare.

Berätta om omslaget till FZN #5 – hur tänkte du?

– Jag valde att låta tankarna kretsa vilt kring musik och ljud i allmänhet. Musik i sin minsta beståndsdel är ju vibrationer som hjärnan tolkar. Därifrån började jag fundera på strängteorin inom fysiken som beskriver kosmos minsta beståndsdelar som vibrationer istället för partiklar. Sträng­teorin har varit ett försök att ta fram en förklaringsmodell som kan förklara allt om universum.

- Jag funderade på ett stycke ur Silmarillion av J.R.R Tolkien / Christopher Tolkien som jag läste för många år sedan. Arda (världen) skapas som en manifestation av Ainurs (andeväsen) sång. Tolkien hämtade många idéer från Bibeln och från skapelseberättelsen hittar jag samma händelseförlopp. Från början fanns inget och sedan börjar Gud skapa med en befallning. “Gud sade: …” och världens skapelse börjar med ett ord – ett ljud, en vibration – och då är jag tillbaka på strängteorin att allt är vibrationer med slutsatsen att allt kan vara musik.

- Med idén klar gällde det att hitta ett visuellt språk för att hitta rätt stämning. Himmel och stjärnorna får representera kosmos och det ursprungliga. Norrskenet – den mystiska guden. Landskapet – det betraktaren ser och kan ta på och i viss mån kanske förstå. Jag låter rubriken vibrera som en hint att allt omslaget representerar är musik och musik är allt. Vilket kan vara lämpligt för ett musikfanzine.

Vilket förhållande har du till musik när du jobbar? Lyssnar du på musik då?

– Usch! Här skäms jag en hel del. Sedan månader tillbaka lyssnar jag inte på musik. Jag har lätt för att bli extremt insnöad på det jag för tillfället har i skallen och lägger enorm fokus på det, med konsekvens att allt annat som inte finns i blickfånget blir eftersatt. Just nu befinner sig musiken i periferin. Förhoppningsvis kommer intresset för musik snart tillbaka.

Att Viet Cuong Truong håller sig fokuserad under en arbetsprocess har jag sett på nära håll. För ett år sedan (alltså ett år efter Redemption) spenderade jag en halv dag i hans dåvarande ateljé några trappor upp på Konstfack. Det var en skoluppgift; på JMK skulle vi göra ett arbetsplatsreportage.

Jag var ”flugan på väggen” och Cuong var inne i slutarbetet med den grafiska formgivningen till vårutställningen. Något som hade tagit dygnets flesta timmar i flera månader. Arbetsbördan var enorm och betalningen minimal. Under en paus berättade han:

– Vad jag är bra på det är att jobba väldigt, väldigt mycket. Jag är dålig på att slappna av, släppa det hela och gå hem. Jobbar jag mycket sover jag bättre.

”En blomma för Konstfack”, kallade jag till slut reportaget. Cuong och hans kumpan Alexis Holmqvist hade gjort en blomma. Eller rättare sagt 719 varianter av en blomma. De hade skickat ut en enkät till student­erna på Konstfack där de själva fick definiera sitt examens­projekt: Hur politiskt är verket, på en skala mellan 0 och 6? Hur mycket art? Beauty? Tradition? Playful? Commercial? Och så vidare. Utefter deras svar skapade de individuella blommor där kron­bladens form, längd och färg visade svaren. De hade uppfunnit en ”Floraformel”.


”Biografisk” fanns inte med som alternativ i enkäten. Men nu frågar jag Cuong om han ser sin konst som biografisk på något sätt.

– Är inte all konst biografisk på en glidande skala?

Dina verk är väldigt varierande, teknik- och innehållsmässigt. Allt från överdådiga Redemption till en floraformel till illustrationer av fantasidjur, katter, apor, berg och skog. Vad för slags konstnär skulle du själv säga att du är? Ser du dig som en konstnär eller grafisk formgivare? Och varför det ena eller det andra?

– Andra kanske upplever att mina arbeten spretar en del i uttryck. Men så ser inte jag på det. Jag ser en ganska tydlig tråd i mycket jag gör men i botten kanske det handlar om att jag främst ser mig som grafisk formgivare. Oftast handlar det om att lösa projektspecifika problem och då upplevs olika projekt kanske spretigare, medan man som konstnär ofta jobbar betydligt längre och går djupare med varje enskilt projekt. Men i det stora sett över längre tid uppstår ändå en tydlighet mellan alla arbeten. Att jag främst ser mig som grafisk formgivare handlar främst om att det är en bra beskrivning av hur min arbetsprocess brukar se ut och hur jag ser och löser problem.

Viet Cuong Truongs hemsida hittar ni här. Där kan ni bland annat se hela processen i byggandet av Redemption. För en månad sedan vann Cuong och Alexis Holmqvist guld i design- och illustrationstävlingen Kolla! för sin Floraformel, i kategorin ”Rörlig bild – Digital identitetsdesign”. Motiveringen löd: ”Växande blommor är egentligen en uttjatad metafor för elever, här med en klokare portfolio blir det bra. Tung, komplex och ändå effektiv applikation. Den tydliga pedagogiken gör både politik och humor enkelt.”

Hugo Lavett