Back | Home | Old Friendly Noise Label site

11. Sånger från våningen bredvid

People see rock and roll as youth culture and when youth culture becomes monopolized by big business, what are the youth to do? Do you have any idea? I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture.

The Radio Dept. återkommer hela tiden till vikten av att vara oberoende, att få göra saker själva, på sitt eget vis. Möjligen är det ett politiskt ställningstagande men framförallt är det något som tycks vara absolut nödvändigt för att gruppen överhuvudtaget ska kunna fortsätta existera, göra musik och släppa skivor. På Clinging to a Scheme (album, Labrador) är kampen för detta oberoende ett tydligare tema än kanske någonsin förut. Någonting som kan ha att göra med att saker och ting – tvärtemot vad många hävdar – faktiskt drogs till sin spets under det förra decenniets sista år. Nollnolltalet var förstås delvis årtiondet när många popgrupper spelade in och gav ut sina skivor själva, men det var också decenniet då många av de artister som en gång i tiden benämndes som indie faktiskt också uppträdde i Allsång på Skansen och i På spåret.

Clinging To A Scheme är förvisso bara The Radio Depts. tredje fullängdare men nästan varje år sen debutsingeln 2002 har de gjort någon låt som kvalat in som en av årets bästa. Många har aldrig hamnat på något album utan återfinns istället på EPs, singlar, samlingsskivor: ”This Past Week”, ”Mad About The Boy”, ”We Made The Team”, ”Freddie and The Trojan Horse” etc. Förra årets kanske bästa låt ”David” är visserligen med också här men Clinging to a Scheme är inte något uppsamlings­heat eller någon hitkavalkad. Istället är det ett album som öppnas och sluts likt en blomma, en skiva med en början och ett slut där de olika delarna växer och tycks bli större när de får vara tillsammans.

Vid en första lyssning kan skivan kännas som en tillbakagång till gruppens allra tidigaste och brusigaste inspelningar. Till viss del kan det säkert stämma, det är i alla fall ett steg bort från Pet Griefs lite luftigare och ljusare ljudbild.

Samtidigt är det också någonting annat. Fortfarande många bedårande, fantastiska melodier men skivan är mörkare och mer komplex än tidigare alster; full av skärvor, brus och antydningar. Kalenderbitare kan säkert hitta många mer eller mindre tydliga fragment och samplingar.

As applied to musics, hauntology is an attempt to define that particular sonic which is the sound of the present being audibly haunted by the past. Songs heard as if from three rooms away, in the middle of the night” är en definition av musikalisk hauntologi jag hittar på Whitechapel-forumet signerad Warren Ellis. “You feel that as you are hearing the songs you are forgetting them AND that what you are hearing is a remembered dream”, skriver Mark Fisher om Ariel Pink.

Om man vill kan man se Clinging to a Scheme som en avlägsen släkting till en del av den här musiken. Ibland låter det verkligen som om musiken kommer från våningen bredvid, filtrerad av väggarna, uppblandad med ljuden från gatan. Det är alltså inte en dröm utan ljuden som lyckas återkalla minnet av en dröm som man lyssnar på. Clinging to a Scheme mynnar ut i en osäkerhet. Det finns hela tiden någonting där jag varken lyckas nå eller greppa, någonting som gör att jag vill fortsätta lyssna.

Elias Hillström