Back | Home | Old Friendly Noise Label site

08. Nya band knyts och gamla bryts

Den DIY-främjande arrangörsgruppen Ny musik för hållbar utveckling har legat Friendly Noise varmt om hjärtat, löst associerad, sedan starten hösten 2008. Till exempel var Niklas Karlsson, från Friendly Noise och Vänskap, engagerad i NMFHU:s första fas och passade då på att mynta det kongeniala namnet (NMFHU), med lika delar känsla av förpliktigande allvar och glimt i ögat.

Numera består NMFHU av Anja Enerud, Marin Herterich och Henrik Söderström, med assistans av Lava-producenten Jennifer Lee. Vad händer härnäst? Jo, efter åtta arrangemang, inklusive en festival, är det en film som händer. Premiärvisning i april på Kulturhuset i Stockholm.

Filmen dokumenterar scenen runt omkring NMFHU med intervjuer som gjorts i Malmö, Stockholm och Göteborg i år. Redan nu finns en trailer ute som ger mig flashbacks till första nu sex år gamla säsongen av This is our music. Den serien handlade ju egentligen om just “ny musik för hållbar utveckling” och inte om det “människorna bakom musiken”-myspys/form framför innehåll som det mainstream-medialt mynnat ut i. Bland de intervjuade som flimrar förbi i trailern hittar vi Cosy Den, Utmarken, Krets, Mother, Rasmus Svensson och Nadine Byrne. Vi mejlade några frågor till NMFHU för att få veta lite mer, och här är deras kollektiva svar:

Om den svenska DIY-scenen var en spelfilm vilken genre skulle det vara? Och var i handlingen befinner vi oss?


Om man får fristajla lite tycker vi att den svenska scenen påminner om en lite löjlig relationsbaserad sitcom i stil med Vänner. Alla avsnitt har mer eller mindre samma upplägg, så historien tenderar till återkommande mönster med vissa ytliga förändringar. Det finns ett gäng sköna människor som känner varandra eller åtminstone hänger ihop, oftast har de roligt tillsammans, men ibland ryker de ihop. Nya band knyts och gamla bryts. Sen äter alla pizza och blir kompisar igen.

Varför en film nu, och hur resonerade ni med urval och upplägg?

Förutom de återkommande spelningarna har vi ordnat festival, gjort fanzines och släppt en liveskiva. Till 2010 ville vi göra nån sorts dokumentation och film kändes som det enda vi inte prövat hittills. Vi har riktat in oss på några enskilda personer och kretsar så det skulle bli praktiskt genomförbart, och vi gör inte anspråk på att visa en heltäckande bild av den svenska DIY-scenen. Filmen är helt inspelad mellan januari och mars 2010 och ska ses som en ögonblicksbild snarare än en djupdykning. Genom intervjuer vill vi visa hur scenen rör sig, men fokus ligger mer på helheten än de enskilda aktörerna.


Vilken var den mest intressanta nya insikten ni fick medan ni höll på med filmen?


Nästan alla vi har pratat med verkar vara väldigt medvetna om vad de gör och varför. Folk verkar reflektera mer över sin verksamhet än vad man kanske väntar sig. Som vi skrev i trailern handlar filmen lika mycket om politik som musik – när vi diskuterat på djupet har det överraskande ofta kommit att handla om just politik.

Det är också intressant hur tillvägagångssätt och åsikter skiljer sig åt, även inom samma scen eller vänkrets. Vi tycker att denna spretighet är något spännande, och det kanske är den största insikten i filmen.


Så här ett och halvt år efter NMFHU:s start: hur ser ni på er funktion och roll?

Vi känner att vi i stort sett fortfarande har samma roll som när vi började, det vill säga att vara medvetna om vad vi bokar och lyfter fram, och sätta in det vi gör i ett sammanhang. Vi har inte ändrat konceptet så värst mycket, vi har till exempel fortfarande spelningar på söndagar i Kulturhuset, en lite annan miljö än vad många är vana vid. Vi försöker jobba journalistiskt och undersökande, istället för att bara boka bra band i allmänhet och sälja öl. Vilket också är trevligt, men det är kul med alternativ.

Stefan Zachrisson


Foto: Nils Kullberg