Back | Home | Old Friendly Noise Label site

11. Band jag upptäckt via Myspace, del 1: Falls & Voices

Jag är inte helt säker på vad jag tycker om Myspace. Oftast är det bara till besvär; man är inte inloggad tillräckligt ofta för att kunna kommunicera, man blir ledsen över att man inte har fler vänner osv. Och framför allt är det mesta av musiken man kommer i kontakt med ren skit, precis som över allt annars. Det händer dock att man gör vissa upptäckter, och i sådana stunder är förstås allt förlåtet.

En sådan upptäckt är projektet Falls & Voices, som skickade en vänskapsförfrågan för något halvår sedan. Attityden var superhemlig; det fanns i princip ingen information alls att tillgå, förutom att lite mer namnkunniga Library Tapes kanske hade något med det hela att göra. Det fick helt enkelt bli en liten intervju med David Wenngren, som han heter till vardags.


Jag vet inte så mycket om dig, mer än att du uppenbarligen spelar i Library Tapes också.
Precis. Library Tapes är väl mitt huvudprojekt kan man säga och än så länge det enda jag spelar live med. Det är inte omöjligt att det blir spelningar med Falls & Voices i framtiden dock. Utöver det så gör jag musik under mitt eget namn och har precis släppt en skiva med min vän Danny Norbury under namnet Le Lendemain. Jag driver även ett ganska nystartat skivbolag som heter Auetic.

Vad skulle du säga är skillnaden på dina olika musikaliska projekt? Du är ju i stort sett den enda medlemmen, blir det inte svårt att hålla isär allt?
Faktiskt inte. Under Library Tapes så jobbar jag med en hel del olika människor så den musiken skulle jag aldrig känna mig bekväm med att släppa i eget namn, så allt jag gör helt ensam hamnar istället där. Falls & Voices som skiljer sig lite från dessa två projekt ljudmässigt funderade jag först på att släppa i eget namn men kände tillslut att jag ville ge mig möjligheten att arbeta med andra människor både på skiva och scen i framtiden så det fick bli ett eget projekt av det med.

Jag tycker att ljudbilden är väldigt tredimensionell, och får väldigt starka bilder i huvudet. det låter ofta som att du står inuti en grotta och spelar, och att musiken liksom sipprar fram genom ett florstunt vattenfall… kan du beskriva lite hur du har tänkt när du spelat in/producerat musiken?
Jag tycker om den beskrivningen. Alla låtar är inspelade hemma med väldigt undermålig utrustning. Jag har använt en usel mikrofon direkt in i en gammal dator och när jag har höjt upp volymen på ljudfilerna och arbetat med dom så har det varit väldigt märkliga och intressanta ljud som letat sig in i flertalet av låtarna. Själva inspelningen gick väldigt fort men väldigt mycket tid har lagts ned efteråt på att ge skivan en speciell ljudbild och låta som något jag inte gjort eller hört förut. Jag vet inte om jag lyckades fullt ut med det, men jag är väldigt nöjd med resultat i alla fall.

Vad använder du för instrument?
Det är bara piano och röst även om det låter som att jag har använt en hel del annat utöver det.

Preparerar du pianot på något sätt?
Ja, allting är kört genom otroligt många lager av diverse reverb. Förutom det har jag mestadels jobbat väldigt mycket med olika frekvens-filter. Inga speciellt konstiga eller annorlunda grejer egentligen, men jag har använt mig av effekter betydligt mer än vad jag brukar och på ett annorlunda sätt än vad jag är van vid så det blev en väldigt intressant och rolig process.

Det är ganska svårt att peka på influenser…vad lyssnar du på just nu?
Ja, det ska bli väldigt intressant vad folk kommer jämföra skivan med. Erik Enockssons soundtrack till Man tänker sitt tycker jag väldigt mycket om och lite ny musik med Peter Broderick har det även blivit.

Annars har jag inte lyssnat på så mycket ny musik på sistone eftersom jag mest har spelat in en massa egen musik och det brukar alltid bli så att jag undviker att lyssna så mycket på annan musik under tiden.

Åh, det är en skiva på väg alltså?
Om allt går som det ska kommer den ut i maj nästa år på Home Normal som bl.a. släppt Library Tapes och Le Lendemain och en handfull andra intressanta skivor sedan slutet på förra året. Skivan innehåller 13 låtar och tickar in på 24 minuter. Ett väldigt kort album alltså.

Petter Herbertsson