Back | Home | Old Friendly Noise Label site

02. Shoppinganteckningar från Tokyo

Klockan är halv två, snart dags att sova! Surfar på en hyrd laptop. Jag dricker lite öl och beundrar en inramad litografi jag köpte på en utställning idag. Ett av mina mål var att hitta nåt med den snubben, så jag är nöjd! Var på en grym utställning idag där typ majoriteten av samtidskonstnärerna jag gillar var representerade. Jag är så himla nöjd bara på konsten jag köpte idag, BILLIGT, inga borgarpriser. Tokyo är helt whack. Hela stan är ju bara besatt av popkultur, oerhört fascinerande. Det är nästan det enda som finns. Bara jag hittar lp:n med Soft Cream (helt störd jpop) så är resan komplett. Språket är ju en svår barriär, men jag har aldrig varit på en plats med mer förföriska objekt att köpa. Och jag älskar att bli förförd. Stor och förvirrande stad dessutom.

***

Idag nådde den surrealistiska shoppingen i Tokyo helt nya höjder. Jag var på den fantastiska butiken Disk Union och bläddrade bland skivor på deras 70-talsavdelning och hittade lite koola grejer sa jag tänkte “fan vad grymt om jag skulle hitta The Peoria Folk Anthology Vol. 3. Två sekunder senare
tittar jag upp och ser precis den skivan framfor mig på väggen. KANSKE DEN SKIVAN JAG VILL HA MEST I HELA VÄRLDEN! Jag började skaka i hela kroppen, jag har liksom finkammat hela internet efter ett exemplar men misslyckats. Ett magiskt ögonblick, särskilt dyr var den inte heller. Trodde ALDRIG jag skulle hitta den i Tokyo. Skivan kostade “bara” en tusenlapp! Är faktiskt förvånad över prisbilden på en massa skivor har, MYCKET bättre än vad jag hade hört. Dock ska väl inte deras ekonomi vara hundraprocentig för tillfallet, så det hjälper väl till.

***

Detta är alltså den skiva där Jennie Pearls “Maybe in another year” finns med, jag tror åtminstone några av er måste ha hört den. En av världens vackraste låtar. Dessutom finns där EN TILL låt med henne som jag aldrig har hört, har aldrig sett den till nedladdning heller. Pepp, pepp, pepp! Läste detta på internet precis som nästan fick mig att börja gråta: “’Bye-gones’ was the first song Jennie ever wrote. ‘Maybe in another year’ was the second. She has not written another song since. Asked why she stopped writing songs, Jennie replied, ‘I had never heard anyone other than family members say anything good about any of them.’”

***

Jag har faktiskt bara köpt en skiva kristen folk här i Tokyo! Annars har det som sagt mest vart chansningar på gammal j-pop med glada, gulliga tjejer på omslagen. Även en hel del vinyl­komplett­eringar, typ The Darkness, tidiga St Etienne, Antena-tolvor som jag sålt och ångrat, etc… Jag köpte så mycket skivor på Disk Union att jag var tvungen att åka tillbaks till hotellet, kunde inte springa runt stan mer med såna tunga påsar. Har chansköpt oerhörda mängder tjejig j-pop fran 70-80-talet, ska bli skitkul att komma hem och lyssna på allt! Kommer dock vara tvungen att posta en del, ty jag tror inte jag kan få med allt på planet. Har köpt jättemycket konstböcker och sånt också.

***

Jag var ju på ett galleri igår som hade det bästa utbud konstböcker jag nånsin sett. Frågade om en bok som jag har letat som faaan efter, och de hade tre exemplar! Den trevliga snubben som hade stället lät väldigt ursäktande när han berättade att den var utgången och dyr, men inte fan tvekade jag när den kostade 800 spänn. Skulle lugnt ha betalt det dubbla. Bland det finaste jag sett. Av den här snubben Alphonse Inoue, samma jag köpte en grym litografi av på ett galleri. Kändes grymt att köpa konst, kostade inte så mycket, men man blev behandlad som en VIP. Hans grejer var ju i den absoluta toppen av saker jag ville hitta i Tokyo.

***

Var på Kiddyland idag, den mest kända leksaksbutiken i Tokyo, och fan vad coola grejer de hade där alltså. Köpte en glasburk med en fjäril i, alltså inte en riktig, men när man knackar på locket sa flyger den omkring och ser asrealistisk ut!! Hoppas bara inte att tullen börjar gräva i min väska, inte för att jag har några hemskheter, men jag skulle tycka det kändes pinigt om de skulle vända och vrida på de perviga plastfigurer jag köpt i myntmaskiner. Typ såna automater där man i Sverige kan få studsbollar, men här kan man få tjejer som lyfter på kjolen och visar trosorna. Jättekul, men som sagt pervigt som fan.

Per Johansson