Back | Home | Old Friendly Noise Label site

01. Friendly Noise är tillbaka! Från och med nu: journalistik

Fram tills nu har Friendly Noise i första hand setts som ett “skivbolag”. Vi kände oss aldrig riktigt bekväma med benämningen. Försökte se den obekvämligheten, att inte känna sig hemma, som något positivt.

Mellan 2003 och 2009 gav vi visserligen ut mycket musik – som vi är väldigt stolta över att vara associerade med – men ändå: vi var aldrig ett “bolag” och produkten “skiva” kändes mer och mer främmande. Vi var (är) istället något slags löst ihophållen ideell kulturförening/socialt umgänge, och det första vi spred via namnet Friendly Noise var en text (liner notes till Embassys “Futile crimes”).

Så… tänk om vi skalar bort allt som inte smakar så gott – vad har vi kvar då, vad består kärnan av? Tänk om.

En av de mest befriande, kreativa känslorna för mig är ögonblicket när man plötsligt hittar en ny vinkel, en ny tanke om något visst. Det kan handla om små saker, en liten förskjutning… omformning… öppning… och plötsligt förändras allt. Insikten att man kan tänka fram förändring, för mig är det vackert. En abstrakt tanke sipprar ut i konkret verklighet, och det blir en ny smak, ny färg. Det är som en mildare, mer friendly, variant av ett berömt Picasso-citat som jag är perverst attraherad av: “every act of creation is first an act of destruction”.

Friendly Noise är således numera “journalistik”, i ett svenskt klimat där inte minst musik­journalister koketterar med sin ointresserade hållning. Ett nummer i månaden, på nätet. Ingen blogg, ingen medföljande twitter, inga läsarkommentarer, ingen rss, inga taggar, inga länklistor, inga pseudo-kontexter, inga smarta affärsmodeller. Till formen som musiksidor på nätet kunde se ut för 10 år sedan. Fokus på innehåll, med stor, ödmjuk samhörighet och inspiration från både de historiska föregångarna och det inter­nationellt kontemporära. En kontinuitet från det släkträd som består av Id, Benno, Twisterella och The Jet Set Junta, med rötter redan ända tillbaka till tidigt 1980-tal.

Det här är en utgångspunkt. Första numret. För oss känns det spännande; bekant men nytt, lite ovant men trevligt. Inte alls obekvämt! “Time to dream, now”.

Stefan Zachrisson